Krav, gämförelse & motivation
Jag tycker man ska vara motiverad, gämföra, bli bättre, komma högre, ha krav så man gör bättre ifrån sig, men sen säger folk att man ska inte gämföra, utan man ska vara nöjd när man gjort "det bästa man kan", & man får absolut inte ha för höga krav på sig osv. För det är minsan inte bra. Men jag känner att om man inte gämför, pressar sig själv, & är ytligare lite bättre, så når man inte dit man kunnat nå. Som tillexempel när man springer brevid nån som är lite snabbare. Då tar man ju i lite mer för att komma förbi den eftersom det är en sån liten bit. Att man springer det snabbaste, men kan egentligen springa pyttelite snabbe ändå. Gör man så hela tiden kommer man ganska långt fram tillslut. Till skillnad från att springa med nån som är flera meter bakom sig. Då är man ju redan först & då gör det ingenting om man tar det lite lugnare. Och då utnyttjar man ju inte sin max-prestation även om man tänker att "jag är ändå bäst". Det finns alltid människor man senare kommer tävla mot som man inte ser nu. Till exempel om man tänker att man har ändå bäst betyg i klassen så det är lugnt. Men tänk då människor på andra skolor man konkurrerar med senare när man söker till gymnasium. Dom man just nu inte ser. Man ser bara dom i sin egen klass & omgivning. Då är man kanske inte bäst längre i den nya skolan.
Så länge man inte mår dåligt är det ju bara posetivt att ta i lite extra & satsa lite till.
