Som att leva i en bubbla
Ja idag åker alla trampolinisar till Lidköping :( Första tävlingen på riktigt länge jag inte deltar. Alltså typ år! Eller inte typ. Utan det var flera år sen jag sist inte var med på en tävling. Usch & fy :(
Alltså jag känner mig helt träningsgalen, för jag blir helt sjukt galen på att jag inte får träna eller röra mig hur jag vill. Det känns som att jag tar upp det hela tiden men det känns så sjukt.
Jag kan inte ta upp ett hårspänne om jag tappar det. Nej för då måste jag be nån annan ta upp det åt mig. Mina plocka-upp-saker-med-pinnar kan inte ta upp för små saker. Inte för tunga heller. Jag får ju inte lyfta. Det måste också nån göra åt mig.
Det är ansträngande att vara uppe för länge.
Jag bli anfådd av att gå i en trappa.
Jag kan inte ens sätta mobilen på laddning.
Tänk att behöva be nån göra allt åt en. Inga undantag. Och jag är en person som är lite perfektionist av mig som tycker det är jättejobbigt om nånting står fel eller om nåt inte är som jag vill ha det. Fatta då när jag kommer i en situation när jag inte kan göra nånting åt det. Sjuuukt jobbigt. Vissa gånger känns det verkligen som att jag är i en egen värld där det ända jag kan göra är att iaktia & titta på vad som händer & så får jag acceptera situationen. Som att leva i en bubbla.
Alltså jag känner mig helt träningsgalen, för jag blir helt sjukt galen på att jag inte får träna eller röra mig hur jag vill. Det känns som att jag tar upp det hela tiden men det känns så sjukt.
Jag kan inte ta upp ett hårspänne om jag tappar det. Nej för då måste jag be nån annan ta upp det åt mig. Mina plocka-upp-saker-med-pinnar kan inte ta upp för små saker. Inte för tunga heller. Jag får ju inte lyfta. Det måste också nån göra åt mig.
Det är ansträngande att vara uppe för länge.
Jag bli anfådd av att gå i en trappa.
Jag kan inte ens sätta mobilen på laddning.
Tänk att behöva be nån göra allt åt en. Inga undantag. Och jag är en person som är lite perfektionist av mig som tycker det är jättejobbigt om nånting står fel eller om nåt inte är som jag vill ha det. Fatta då när jag kommer i en situation när jag inte kan göra nånting åt det. Sjuuukt jobbigt. Vissa gånger känns det verkligen som att jag är i en egen värld där det ända jag kan göra är att iaktia & titta på vad som händer & så får jag acceptera situationen. Som att leva i en bubbla.
Kommentarer
Postat av: Mor
Det kommer att bli bättre och bättre. Du kommer att känna så lättnad när allt är rom vanligt igen och var tacksam över att du fått göra denna resa. Jag vet att du uppskattar allt bra du har men du kommer att uppskatta det mer och mer när du blir piggare.
Efter en kris kommer alltid en utvecklingsfas, och du kommer att känna att du mognat på det mentala planet. Sen kommer ryggen att hålla i många långa år. Och det är nog värt denna jobbiga tid. Min kämpe<3<3<3<3
Postat av: mikis
Känner faktiskt igen mig lite, hur mycket man än ber folk göra så är det inte allt man vill ha gjort :/ ... Måste vara jobbigt i TRE månader, började dö efter en veckas handikappning.
Trackback
