Fosterhem
Förut idag såg jag på på nyheterna där det handlade om fosterfamiljer & adoptioner m.m. Min mamma & hennes syster & min pappas bror är alla bortadopterade förövrigt. I alla fall. Det hade tydligen gjorts någon studie om att det går bättre för barn som är adopterade än för dom som tillhör fosterfamiljer. Skillnaden mellan en fosterfamilj & att bli adopterad är att i en fosterfamilj kan man behövas flytta ifrån när som helst, till exempel tillbaka till sin biologiska familj. Man har inte samma trygghet som en "adoptivfamilj".
Pappa berättade då också att fosterfamiljer inte bara får betalt för kostnaderna för barnet (tex mat), utan också pengar för att barnet ens får vara där. Som en slags lön. Och det tyckte jag lät ganska sjukt för att vissa föräldrar har ju bara fosterbarn som barn i sin familj. Inga biologiska. Och då kanske vissa har barnen bara för att käna pengar på dom. Och då kan man ju tänka; "Ja, men vad är alternativet liksom? Att komma hem igen där allt är helt åt skogen?" Och, ja, det förstås, men det känns ju ändå inte som rikgtig kärlek till barnen kan man ju tycka.
Asså det är klart att dom flesta familjer har fosterbarn & älskar dom, men det finns ju fortfarande en skala som har det som jag beskrev ovan.
