linneaagren

Jag insåg för nån dag sen att jag åkte till mor i torsdags, & jag har inte sovit hemma sen dess. Skönt.
Igår var jag & My jättetaggade inför kvällen med två personer, men det slutade med missförstånd & bråk så vi hade ingenstans att sova. Så vi gick & gick & gick för att hålla oss varma. Hur länge som helst. Det var det ända sättet att hålla sig varm på. Det var helt sjukt kallt. My sa att hon skulle kunna bara gå & gå hela natten för vi skulle dö om vi skulle lägga oss nånstans & sova, vilket var mitt förslag. Typ bara lägga sig ute var som helst.
Så jag kom på att kyrkan måste ju ha öppet. Att vi kunde sova där. Så vi började gå dit, vilket är en bit. Fast sen på vägen såg vi en buss. Och så lycklig har jag inte kännt mig på länge av att se en buss komma. Så han stannade mitt på vägen för oss så vi fick gå på. Det var ingen busshållplats eller nåt. SUPERSNÄLL var han.
Men där i värmen var vi inte jättelockade att gå av ut för att sen gå sista biten till kyrkan. Så vi kännde att vi bara ville dra nånstans. Och typ sova på buss/tåg. Det finns ju bussar till Kista, eller ja typ Roslagsbanan till stan. Så vi åkte till centrum & kom där på att Lovisa har ett förråd. Så vi kollade med henne om vi kunde sova där. OCH DET KUNDE VI FÖR LOVISA SÖTNOS. Snacka om att ställa upp. Så natten blev väldigt mysig tillslut. Jag & My dygnade. Så nu är jag en hel del trött.
Under hela kvällen hade vi en ilska & besvikenhet i oss som fick allt att kännas ännu värre. Därför vi bara ville dra. Hon & jag. Det var otroligt bra att vi hade varandra i alla fall. Och Lovisa. Gud vad hon var gullig. Vi fick frukost där & allt. Tack Lovisa hjärtat!