linneaagren

Igår efter jag & My ätit drog vi ut & lekte lite. Sen en stund efter tio åkte jag hem. Det är så hilma jobbigt att åka hem. Det tar en timme att åka komunalt från skånsta till far. Alltså kom jag hem vid elva.

Idag var jag borta från skolan halva dagen. I stället åkte jag till Hudding Sjukhus på återbesök! Det var en jättekonstig känsla att vara där igen & röntga mig i samma rum jag röntgade mig typ två dagar efter operationen när jag mådde nästan som sämst. Efter jag röntgat mig fick jag prata med min läkare. Alltså han som opererade mig. Fast honom har jag träffat humdra gånger förr. Men ja, han sa i alla fall att jag nu får vrida, böja & osv med ryggen. Jag får också sitta som vanligt & jogga & simma får jag också. Det är alltså inte längre tre månader jag måste vänta, utan bara två månader som det nu gått. Men han sa att jag ändå ska ta det lite lugnt med att just böja ryggen tex. Men alltså allt sånt där försår jag själv. Min kropp känner liksom vad jag inte ska göra & inte. Inte på grund av smärta, utan det bara är som en signal som säger vad jag kan göra & inte. Supercoolt. Men alltså själva smärtan är jag aldrig rädd för. Typ som när folk säger "vad skulle du göra om jag slog dig på ryggen nu?" eller "tänk om jag skulle putta dig så att du ramlar nu" osv. Det jag är rädd för då är inte smärtan. Verkligen inte! Utan om nåt skulle brytas upp liksom. Usch. Fast jag tror inte det går sönder så lätt nu när det gått en tid.
Jag fick också veta lite mer om vad de gjort & jag fick fler röntgenbilder utskrivna.