linneaagren

Igår & idag har min dag bestått av först skola & sen vara med Linnéa. Så hon åkte för ett tag sen. Ja, det blev ingen träning för mig idag heller på grund av ryggen... Åhh! Det är så jobbigt att säga när mamma eller pappa frågar "ska du träna idag?" att då säga "nej". Usch vad dåligt samvete man får verkligen för man vet ju vad tränarna tänker om det. Men det är inte så att jag tänker "oj, jag har lite träningsverk, jag ska nog inte träna idag..." Så är det verkligen inte! Jag brukar tåla smärta väldigt bra. Jag är ingen som överdriver att folk ska tycka synd om en & att man är mycket sjukare än vad man är. Tvärt om, jag hatar när folk tycker synd om en! Nu under en tid har jag verkligen haft ont när jag hoppat. Och jag vet att när jag känner den smärtan ska jag vila ryggen för det är inte musklerna det gör ont i, utan musklerna är lite för svaga & då när jag landar i hoppen belstas i stället en enda ryggkota som då om jag fortsätter hoppa fast det gör ont kommer bli inflamerad & så kommer det ta ännu längre tid innan det läker. Det är som att hoppa med en stukad fot fast det är min rygg i stället. Fast iof jag har redan hoppat ett tag nu även fast jag kännt av det...
Jag har varit med om det en gång & jag vill inte att det ska hända igen. Jag vill ju hoppa. Jag gör nästan allt för att få starkare rygg så jag klarar den belastningen. Dvs, 90 rygglyft om dagen & stretch efter det. Förut gick jag på gym för ryggens skull hos en sjukgymnast. Sen har jag i alla fall en tid hos nån specialist som ska kolla nånting på ryggen också.
Men visst, jag skulle kunna hoppa nu, men jag vet att om jag fortsätter hoppa kommer det gå åt skogen om ett tag. Hehe.

/Ågren